När åldern hinner ikapp en

Hikka, den lilla tuffingen som senaste dagarna hamnat i någon typ av spökålder. Från att inte ha bytt sig det minsta om någonting till att tro att allt kommer äta upp henne. Det är spännande att ha valp måste jag säga, att se hur de växer i sin personlighet, stöter på hormoner i kroppen och handskas med hela världen på deras egna speciella sätt. Onsdagkvällen blev en knottfylld kväll på brukshundklubben med Rebecca och Emilia. Min plan när jag var på väg dit var att endast social och miljöträna Hikka vid ett nytt ställe med en hel drös med olika dofter, ljud och intryck. Vi satte oss mitt på planen och där gjorde jag mitt misstag. Jag har en valp som har spöken i huvudet och jag sätter mig mitt på en träningsplan, där två andra tränar sina hundar, det är fotbollsträning på andra sidan häcken med tonårskillar, vi är bredvid ett stall med fullt pådrag av folk. Hikka vill inte alls vara kvar där. Efter att ha försökt sitta kvar, locka på henne och bara varit insåg jag mitt felande, så vi förflyttade oss därifrån 15meter. Där och då tog det inte mer än två minuter innan hon slappnade av och la sig ner bredvid mig för att kika på allt runt omkring. Tanken nu är att vi ska fortsätta lägga tid på att vara i olika miljöer, men inte överdrivet mycket, Jag vill visa Hikka att ingen vill henne illa, samtidigt som jag inte vill överträna, för jag personligen tror det kan stjälpa mer än hjälpa. Att sätta en hund med spöken i huvudet i en för pressad situation allt för ofta förvärrar nog spökena, Så lagom är bäst i mitt tycke i denna situation.

#Valp #Miljöträning