Snorhalt och toppfart

Rebecka Eriksson
18 mars 2017
2 min läsning

Med båda kelpiesarna har jag haft "tur" att draget har funnit sig så naturligt för dem båda. När jag introducerade draget för Hikka lät jag henne prova sig fram under promenader i Arwas dragsele från Björkis Hundprodukter. Men först när vi var och köpte en egen till henne som satt bra till skillnad från Arwas som var för stor, så började poletten trilla ner. Jag tror att hon vågade lägga sig i selen när den väl satt rätt och hon fick rätt balans när hon drog.

Nu när vi börjat få till fler dragpass per vecka kommer vi parallellt jobba in stabila starter. Där kommer jag ha en startposition på henne vilket är stillastående framför mig. Jag vill sen att hon ska koppla ihop passivitet och fokus med fullt ös framåt så fort mitt startkommando kommer. Min tanke är att jag ska börja den träningen med att ha leksak/godis framför henne, hålla i selen och när hon står stilla och är lugn, då ge kommando och tillsammans med henne springa till belöningen.

Ikväll var det tänkt att vi skulle köra intervaller, well, det blir då aldrig som planerat! Kände att både jag och Hikka hade alldeles för mycket spring i benen och hade behövt springa av oss snabbt och kort, så sagt och gjort. Vi körde två intervaller om 1km var där tempot blev snabbt, snabbare och snabbast. Det var så kul att se hur bra Hikka kämpade på, hur hon tog i hela sträckan, samlade sig och sprang kontrollerat (trots en flåsande matte i hälarna som snubblade runt på den packade snön på trottoaren) Det blev en kort tur ikväll, 2.1km på 11min (+2min paus efter första kilometern då vi trasslade med lina och hörlurar när vi skulle vända tillbaka) Men vi toppade med en maxtakt på 4:14min/km och maxhastighet på 14:19km/h!! Det var välbehövligt att få springa ur benen, nu ska vi lägga upp en bättre plan inför nästa vecka, för nog har vi sneglat lite på barmarkstävlingar mot sommaren... ;)