Låt mig presentera... Eya!

Felicia Torstensson Björlin
21 mars 2017
2 min läsning

Det är nog dags att presentera Eya lite mer ordentligt här på bloggen. Lilltjejen kommer från kennel Come to me och är uppfödd av Maria Berglund. Hon är efter Dweezil Zappa och undan May. Kullen föddes på Julafton 2016 och har därför ett jultema vad gäller namnen i stamtavlan. Happy, Jolly, Merry och X-mas är syskonens "mellannamn". Come to me Happy Eya lyder alltså namnet i stamtavlan på våran lilla donna. Till vardags kallas hon bara för Eya (uttalas Eija), det känns lite långt att stå och ropa upp hela raddan med namn när man är i skogen ;)

Det som varit fantastiskt med den här kullen är att jag fått privilegiet att vara väldigt delaktig under deras uppväxt i och med att jag känner Maria. Dagen innan May valpade var jag där och klappade på magen, bara ett par dagar efter valpning träffade jag dom små liven för första gången. Möjligheten att träffa valparna ca två gånger i veckan innan leverans har varit helt fantastisk.

I söndags hade Eya även kallad Monstret, Eyey, korvi o.s.v. bott hos oss i fyra veckor. Det är helt sanslöst vad fort tiden går! Innan hon flyttade hem fanns det så klart en liten oro för hur det skulle vara att ha valp hemma igen, det var ju ett tag sedan sist. Faktum är dock att allt har fallit sig naturligt. På ett vis känns det som hon alltid funnits med i våran lilla flock, nu skulle jag aldrig kunna föreställa mig en vardag utan henne. Dom största skillnaderna med att ha valp igen är att det går åt mycket mer toapapper och att Uma är tröttare än vanligt. Stackarn tar ju hand om allt det jobbiga egentligen, hon busar med Eya när hon har sina monsterryck och hon säger ifrån när E biter på något hon inte får. Uma är värdens bästa (lite för snälla) storasyster.

Eya är en väldigt glad och positiv tjej, hon är rakt på sak och visar vad hon tycker. Hittills upplever jag henne som miljötrygg, hon har varit med på dogorama, inne i olika djurbutiker och när Uma har simmat. Allt utan någon som helst tvekan. Vi bor i ett ganska så aktivt område med dagis, skola, lekplats och idrottsanläggning runt hörnet, men det enda hon egentligen reagerar på är vissa ljud. Till exempel när hon hör ett tåg eller en grävmaskin, det är lite läskigt. Då är det väldigt skönt att Uma är en trygg och lugn individ som visar att det inte är någon som helst fara.

Träningsmässigt har vi legat ganska lågt hittills, jag vill att hon bara ska vara valp. Det lilla vi har gjort har vi lekt fram. Hon kommer med leksaker som jag kastar iväg och kampar fint, sitt och ligg är också något hon kan någorlunda bra. Jag har börjat lite smått att träna stadga med hjälp av omvänt lockande. Lite burlekar är något jag tänkt börja med snart också. Min känsla säger att det kommer bli en rolig tjej med mycket krut när hon blir stor :)